Är faktiskt kille..  man kan prata på ett helt annat sätt med honom.
Eftersom att han är kille så tänker han på ett annat sätt.
Och han är smart som fan.. Vilket jag inte är. SÅ det är bara bra.
Han får mig att våga, och försöka vinna över det jag vill.
Och det är väl bra?
Ska man inte vara glad över att man kan prata med någon?
Vissa skulle ju bli sura, bara för att det var en kille man
kan prata om allt med. Jag kan prata om allt med M.
För han är så otroligt snäll.  Och precis som mig.
Med min humor alltså,  för alla vet att jag inte är riktigt frisk.
Just .. när det gäller humor. Och jag vet det.
Så det är väl bra?

Attt jag har någon jag ens kan prata sanning med, utan
att stämpla mig som störd för jag har problem?